Hushållspapper

Jag har ett problem, asså jag har ju många men ett som jag ska ta upp nu. Ni vet hushållspapper, ett nödvändigt ont som man inte klarar sej utan, jag använder hushållspapper till allt, typ. Jag avskyr disktrasor så jag använder papper istället, jag torkar händerna med papper efter jag tvättat dom, snyter mej och en massa annat.
Nu till mitt problem, att på den senaste tiden (senaste åren) har man kommit med små rutor, det är bara idiotiskt. För ett vanligt "hushållsrulle-papper" ska vara lite mindre än ett A4 men nu har nån jubelidiot kommit på att man kan dela dom. Ni kanske tänker att då är det bara för mej att ta två rutor, men när man står där med blöta händer eller att näsan rinner då tänker man ju inte "Hmmm, glöm nu inte och ta två rutor, så att du inte får snor på händerna eller nåt!"

Visst det finns fortfarande de märke som säljer "normalstora rutor" men när man har en senil morsa som jag har så glömmer hon vilket märke hon ska köpa. Det hushållspapper som vi för tillfället har är små rutor och det är så jävla hårt och strävt så man nästan kan fila naglarna på det.

Plus att det är sista rullen vi för tillfälligt har i köket, så imorgon kommer vi att få ha en dassrulle i köket. Vilket kommer och resultera i ännu mindre rutor. Vet att jag antagligen bara svamlar en massa men ska nog gå och handla lite hushållspapper imorgon.



Den dumma jäveln

Sitter här bara och funderar på vad det var för en dum jävel som kom på alla hjärtans dag. Han måste ju ha varit i ett nytt förhållande, störtförälskad, känt som om han gick på moln. Och så tänkte han:
"hmm, jag vill att min lilla affär ska tjäna lite pengar så jag säljer onödigt massa skit som man kan ge bort, och jag vill trycka ner alla som inte har någon käraste och göra dom helt desperata efter att ha nån"
Precis så tror jag att den dumma jäveln tänkte....

otursdag, feber och en kåt hund

Jag sitter här och mår skit, febern dunkar och jag tycker allmänt synd om mej själv. Idag är det ju fredagen den 13, det har inte hänt nåt speciellt, min otur ligger väl i febern. Jag är definitivt inte vidskeplig utan tycker att det faktiskt är lite löjligt, för varenda gång det är den här otursdagen går man bara och väntar på att något hemskt som ska hända, men det händer aldrig nåt (inte för mej iaf).

Ja och hunden har varit helt cp hela dagen, sprungit efter en, gnällt en massa, velat gå ut även om man precis varit ute med honom, suttit vid fönstret och ylat. Först trodde man att det var något seriöst fel, men han är säkert bara kåt på nån jävla hund som löper. Livet måste vara tufft för en hund...

Nörd

Hur definierar man en nörd?? En med glasögon och tandställning?? Eller ska man vara skitbra på datorer och socialt handikappad? Själv blev jag lite nyfiken och hittade lite olika definitioner:

- Nörden den udda, lite kantstött, lite naiv, men ärlig. Och med ett gott självförtroende.
- En nörd är en person som efter jobbet går hem och gör samma sak på kvällen hemma!

- Den yttersta stereotypen av en nörd är en mager tonårskille med finnar och glasögon, som är extremt intresserad och kunnig när det gäller teknik - i synnerhet datorer.


Jag vet inte riktigt vad jag själv tycker (har ju kallat en massa olika typer för nördar). Men tänker man efter måste jag själv vara den perfekta nörden - jag är lite sådär udda, konstig och bara allmänt nördig!!



Nina listar de värsta sätten att dö på:

1. Att drunkna - det måste vara så hemska så jag kan inte tänka mej, bara andas in en massa vatten, vara hjälplös och vem vet en jävla val kanske skrattar åt dej. Måste också var så in i helvete plågsamt och långsamt. Att jag har en vattenfobi och klarar knappt av djupt vatten kanske spelar en liten roll till denna listetta.

2. Kvävas av dina egna spyor - vet faktiskt inte riktigt var jag fått detta ifrån. Avskyr allt som har med kräk och göra, jag klarar verkligen inte det. Innan kunde jag inte ens snacka om det men är något jag lärt mej med tiden, bara ingen annan gör det för då mår jag illa. Jag ska ju inte snacka om när jag väl är illamående då kommer rädslan krypande - men för vad, det vet jag inte? Har bara en allmän rädsla för kräk och därför är detta min tvåa på värsta sättet att dö på.

3. En spindel kryper in i ditt öra och så dör du (vet inte varför du dör, kanske lägger spindeln ägg och bildar värsta familjen och så dör du, vad vet jag?) - när jag ska somna måste jag oftast ha mitt hår över mitt öra för jag har fått för mej att då kan inte spindlarna komma in i mitt öra. Vet iheller inte riktigt var denna rädsla kommer ifrån, kanske efter jag sett filmen "Imse vimse spindel". Oftast tänker jag inte på detta med spindlar men när jag väl börjat kan jag inte sluta. Jag vet lite sjuk tanke (jag kanske borde söka hjälp??)

4. Bli korsfäst - det är inte så många som blivit korsfästa på senare dar, ingen jag har snackat med iaf men har en känsla av att det kan göra rätt ont.

5. Innebränd - måste kännas snarlikt till att drunkna förutom att det är rök istället för vatten. Att bara stå och vänta och känna att du bara andas in rök och får inte luft. När din hud börjar och brinna, det måste vara plågsamt. Känner ingen direkt rädsla för att bli innebränd för hur ofta händer det? Kanske mer än man tror.

6. Ett gigantiskt chips äter upp dej - en mardröm jag hade en gång, det var läskigt.

Jag känner mej proffsig

Jag är definitivt ingen känd bloggare, men jag har min lilla skara av trogna läsare. När man är inne på alla de "kända" bloggarna så har de en massa reklam och tjänar en bra slant för reklamen, det känns som värsta grejen. När jag då tittar på min egen blogg så har jag ju faktiskt också reklam, visserligen har alla det som har blogg.se, jag tjänar inga pengar och just nu är det reklam för håravfall. Reklamen ändras skitofta så har ni tur kanske just du kan se hur man löser sina hårproblem!

Min poäng är att jag känner mej proffsig, jag är det inte men känner mej. Så tänk tillbaka nu till mitt gamla motto: Gå på känslan! Så hör på nu alla där ute: Jag är proffsig!!!

-
För dej som vill veta mer om håravfall, proffsighet, hur du hittar på egna ord eller bara vill bli allmänt störd som mej, hör av dej!!!  (:

Kan jag bli mera svensk...

Jag är ju svenne nummer 1, en sådan riktigt stereotypísk svenne. Jag och min familj är en riktig Svensson familj, ja ni fattar?? ;)
Jag heter Nina Nilsson, kan det bli mera svenskt? Vi bor i ett radhus i en liten förort där alla känner alla. Vi är två barn, en pojke och en flicka, vi har också en hund. Vår förra bil var en röd volvo, men nu har vi faktiskt en grön mondeo ;)
Vi äter all svennemat - korv med potatismos, spaghetti, pytt i panna och tacos. Hela vår inredning i huset är vitt eller beige för det ska vara ljust i alla rum. Innan åkte vi alltid på en charterresa om året i europa t.ex Rhodos, Mallorca och Italien.
Enda sätter jag kan bli mera Svensson är om jag skulle heta Svensson i efternamn..



Nintendo - en kul grej

För en vecka eller nåt letade min bror fram vårt gamla nintendospel, det är lite kul att sitta och spela de gamla "Super Mario bros" "Dr. Mario". Spelet är ifrån sent 80-tal, tidigt 90-tal och funkar stundtals skitbra. Till spelat har jag en sorts grej man först sätter in sedan spelet, och med den här grejen kan man då fuska. Genom att slå in olika koder kan man få fler liv, springa snabbare, hoppa högre osv. Den "fuskgrejen" funkar inte alls bra nu och i stor frustration häromdagen hittade jag problemlösningar i manualen. Jag provade alla olika varianter till att få denna saken och fungera vilket jag inte lyckades med. Sist på sidan hittade jag:
Vid övriga problem skriv till Game Genie, Target Games, box blablabla..

Jag kollat och de har samma adress sen innan, så nu sitter jag här och skriver mitt brev om min djupa besvikelse efter att varit en trogen nintendo-spelare i en massa år samt min familj. Skriver det mest som en kul grej, för när de läser brevet tror dom säkert att det är nån seriös idiot. Ska bli kul och se om jag får nåt svar....
För mycket fritid kanske?? 


Detta är då mitt försök till en konstnärlig bild (jag lyckades inte riktigt)
Även om det ser ut som det, så slickar jag inte på spelet

smart vs korkad

Jag läser ju då psykologi B (fråga mej inte varför?) för er som då inte visste, kul kurs innan planeringen när alla prov ska vara samt personangrepp (skämt åsido). Nä men vi snackade om olika tester om dom är troliga, bra osv, och sedan skulle vi test oss själva.
Först gjorde vi ett test taget ur en tidning där man på 6 frågor fick en personlighetstyp, själv blev jag:
Uttrycksfull - Påhittig och startar utan att ha alla fakta klara, resten löser sig senare. Bra på att komma igång men inte att avsluta.

Det stämmer faktiskt klockrent på mej vilket var lite kul. Sen skulle vi göra ett annat test som gick ut på att du skulle vara två och två och på ett papper stod olika personlighetsegenskapers motsatta betydelse t.ex. utåtriktad-  inåtvänd, man skulle då välja en av de hära motsatserna till sej själv och till kompisen. I då det här testet fick jag reda på att jag är korkad.

Visst man kunde endast välja på smart-korkad vilket är två väldiga extermer, men jag tycker ändå själv att jag lutar lite mera åt smart än korkad, men det tyckte inte min klasskamrat, jag nämner inga namn (men johanna).  Jag hävdade då att jag är rätt allmänbildad vilket hon då svarade att det hade jag inte visat prov på. Visst hon var antagligen hög på både red bull samt kaffe men har denna virrpanna en poäng, det är det stora frågan? :O
Tanken med hela detta inlägg är att ge er alla där ute en funderare, uppfattas ni så som ni själva tycker?

(efter noggranna funderingar håller jag inte med virrpannan)

Nya tag

Ja vafan man får ju börja och blogga igen. Min lilla paus utvecklades till en lång en, och man är tillbaka bättre än någonsin (ni fattar ironi va...?)
Pallar igentligen inte och skriva men måste bara klaga. Vad är det för dumma människor som lägger upp stora närbilder på godis? Satt precis och klickade runt på olika bloggar och där var de, underbara stora godisbitar som får det att vattnas i munnen. Så nu sitter jag här med ett jävla godissug och inget godis... Dumma jävlar, ser de humor i att tortera folk?

Ursäkta röran, vi bygger om

----

Utan att vara för djup

Idag har jag fått gjort hur mycket som helst. Städat, diskat, varit i affären, kammat hunden,  varit med pappa i typ alla byggvaruhus som finns, och en massa småsaker. Alltså jag har hunnit med en massa saker jag inte brukar göra utan och vara sönderstressad, allt utom vad jag borde göra - PLUGGA!!!!!!

Nu hade jag tänkt mej att använda en psykologisk term när man skjuter upp saker, men jag kan inte. Jag har ju som sagt psykologiprov imorn. Jag vet faktiskt inte vad det är med mej att skjuta upp saker även om jag lovat mej själv att göra det. Jag fattar det liksom inte, men jag försöker och trösta mej själv med att detta är en prioteringssak, man satar på ett bra historiaarbete och företagsekonomiarbete och skiter fullständigt i psykologin. *tröst, tröst*
Jag vet, har blivit lite tråkig och allt på sista tiden men skyller på jul-depression...

Hår

När det ibland ligger ett hårstrå på ett bord blir människor äcklade, varför undrar man?? Folk är på och pillar en i håret, pillar alla i håret och då är det inte äckligt, så när blir håret äckligt? När det lämnat huvudet så blev det helt plötsligt jättesmutsigt och vidrigt eller?? Själv vet jag inte vad jag gör, äcklad blir man väl inte, men man brukar fösa ner det på golvet.
Det var faktiskt på Seinfeld dom tog upp detta och har funderat på detta, kanske i brist på att göra nåt. Egentligen borde jag i denna stund sitta med psykologiboken upptryckt i näsan för jag fick i princip ig på förra och har nu nästa prov på fredag. Men man är ju glidaren själv så det fixar sej till slut ;)
Tillbaka till äckligt hår, men jag har faktiskt inte mer och säga om det. Jag vet fan inte vad jag yrar om, är så jävla trött. Men jag ska få sova en timme längre imorn för min lärare har fått en unge så han är hemma och ingen vikarie, JIPPI!!!! Visst det är ju inte han som fått unge utan hans fru, ja ni fattar...

Som sagt yrar som fan och lovar att imorn kommer det ett vettigt inlägg (måste ju börja och uppdatera oftare)

Vinter

Tycker detta fan är skitkul, när man har det lite trist i vinter. Tycker faktiskt inte så mycket om ashton kutcher men ibland får han till det :P


Författare

Jag har berättat det för vissa men tänker nu och delge mina brillianta idéer för omvärlden.
Jag har kommit på att jag ska bli författare. Dom tjänar så grymt mycket pengar och det är ju det jag vill. Sedan när mina böcker filmatiseras får jag ännu mera pengar, det är en bulletproof plan :D
Jag har faktiskt tänkt på iden rätt så länge, och det lutar åt att det ska bli någon form utav fantasy-bok. Det verkar ju vara skitenkelt att komma på nåt och skriva om inom fantasy, jag menar jag är själv så jävla sjuk och knäpp i huvudet så jag kan också komma på små dvärgar som leker med en ring, en mobbad unge med en uggla till kompis som flyger på en kvast, en jävla pedofilvampyr på 400 år som blir kär i en tonåring. Så ni fattar det är inte så svårt.

Problemet är att jag måste börja skriva min bok nu om jag ska kunna vara ekonomiskt oberoende tills att jag gått ut gymnasiet. Jag tänker att det tar kanske ett år att skriva en bok, sen ger jag ut det, blir en succé direkt och efter ett halvår (på sommaren) börjas filmen att göras samtidigt som jag skriver fortsättningen. Sedan när man släpper femte boken säger man att det är den sista och det skapar hysteri eftersom alla vill ha den, men sen spottar man ut en tre, fyra böcker till. Känns som att jag har mitt liv rätt så planerat, känner lugnet xD hahahah

Nä men vafan jag är tillräckligt fucked up för att komma på nån sjuk historia, sen hamnar boken på en 300 sidor så förlänger man boken med 200 sidor genom att beskriva stenar i flera sidor....
Som sagt en bulletproof plan!!!!

Försvunnen telefon och prylbögar

Vilken jävla prylbög människan är!
Zappade förbi Boston teparty för nån dag sen och där snackade dom om prylbögar och all fascination av saker, själv tittade jag bara i 5 min och vet inte riktigt vad dom sa, för dom tappade bort mej vid fredriks elektriska flugsmällare?? Men att jag har börjat och fundera kring detta är att jag var av med min telefon i ett dygn. Från lördag eftermiddag till söndag kväll har jag varit hjälplös, har inte vetat vad klockan är och inte kunnat kommunicera med omvärlden. Varför känner man sej så jävla hjälplös utan sin telefon??
Samma sak när inte kanal 5 funkade för någon tisdag sen, hela min värld rasade, så sorgligt.
Men glädjen jag fann när jag hittade min telefon var obeskrivlig *överdriven ironi*. Men det var kul med att läsa x antal sms och fyllesamtal iaf (:

En skrämmande tanke jag precis kom på för både mej och er är om mitt internet inte skulle funka och då skulle ni inte kunna läsa om mina helt ointressanta tankar. Skrämmande, skrämmande...

Hugo i snön


Jag mår inte bra, har faktiskt inte mått bra i veckan. Vet inte vad det är, jul-depression?? 
Men jag gick ut och busade med Hugo i snön och jag blev genast på lite bättre humör :)



Att åka buss med mej

Buss åker jag varje mån-lör. Jag tycker inte om och åka buss, men det är ett nödvändigt ting.
Att jag är konstig har vi redan konstaterat så vad jag kommer och berätta kommer nog inte som en större chock. På morgonen går jag till två busshållsplatser tidigare än min egen, det tar typ 10 min för mej att gå, men jag gör det för det garanterar en sittplats som jag väldigt mycket vill ha.
När jag väl stiger på bussen har jag ett mål: En sittplats! Först tittar jag efter ett ledigt säte, om inte det finns glor jag efter en plats bredvid nån normal. Dom som inte går under kategorin normal är feta kärringar så man bara får ett halvt säte, illaluktande människor, folk som jag inte tycker om (typ halva bussen). När jag scannar igenom bussen har jag en förmåga att inte titta på nåt annat än säte, har hänt många gånger att jag missat när folk jag känner vinkar på en eller t.o.m. skriker på en.

Även om det är trevligt att åka buss med nån man känner tycker jag inte om att göra det på morgonen, jag är inte så värst pratglad då (man har ju fan inte vaknat) och allt blir mest pannkaka och krystat (även om det är en nära vän). På morgonen vill jag bara lyssna på musik, det är rogivande och bara allmänt mysigt. Men där har jag ett problem, jag får typ för mej att min musik som jag lyssnar på telefonen är på högtalare, vilket resulterar i att jag måste ta av mej hörlurarna och lyssna om det är på högtalare, detta kan jag göra flera gånger på en busstur.
Jag tycker också om att sitta på vänster sida i bussen, vet faktiskt inte varför.
Så ni fattar att jag har lite problem med att åka bus...


"tyck synd om mej själv-dagen"

Idag är det fan "tyck synd om mej själv-dagen" allt har bara varit skit. Så jag stack hem för jag kände inte att jag pallade underhålla mej själv i en timme, så här sitter jag. Huvudvärk har jag, fryser gör jag hela tiden, känns som början på en stor förkylning...

JAG AVSKYR REGN!!!!!!!!!!!!!!! JAG AVSKYR BLÖTA FÖTTER!!!!!!!
Och sen fattar jag inte varför den jävla 142 bussen ALDRIG kan komma i tid!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Kan inte dom jävla idiotiska knäppa kukiga bajsnödiga skånetrafiken inte klara av att komma nån gång i tid. Man ska inte behöva stå en 5-10 extra minuter i regnet när dom ska klara av att komma i tid. Så jag är sur, jävligt sur.
Så det är synd om mej, och jag känner att jag behöver lite tröst.
Så nu ska jag titta på en film under mitt varma täcke med min tröst. Man kan tro, men jag ska fan inte äta upp allt på en gång ;)


Att vara Nina

Om ni inte visste jobbar jag på en bingohall. Innan jag började och jobba tyckte jag att det verkade kul, en massa goa och glada pensionärer. Men snabbt upptäckte jag att så var det inte.
För det första ser bingohallen ut som ett jävla sjukhus men typ vitt överallt. Här i cafeterian där jag jobbar har vi inget fönster eller luftkonditionering, och alla jävla konstiga människor dras ju till just den här bingohallen. Här har vi dom mest elaka och envisa kärringarna till pensionärer som finns. Här är också en massa knarkare, alkoholister och nån hemlös. Jag är inte rädda för dom, utan dom är bara otrevliga. Den enda jag är rädd för är den hemlöse som bor i lastrummet där bak som vi delar med andra företag. Det är där man slänger soporna, vilket jag inte gör längre för det är inte kul när det ligger sprutor överallt och så gömmer han sej ibland när man kommer, och ibland bara ser man han i ett hörn helt drogad. Folk har ringt till olika organisationer så han kan få hjälp, men han kommer alltid tillbaka.

Där är en annan man som alltid köper läsk, sen skriker han:
"NU SKA JAG TA MINA PILLER!" Så tar han fram en ask där det ligger 3-4 tabletter och så tar dom där framme vid disken. Första gången blev jag livrädd när han skrek, men nu är jag van.
Sen är där dom som jag bara stör mej på, dom sträcker fram typ en 500 lapp och sen väntar dom på att få tillbaka sina pengar. Så frågar man:
"Och vad vill du ha?"
"Det vanliga, såklart"
Och hur fan ska jag komma ihåg vad gubben eller kärringen köpte sist?? Så det känns lite som att jag är trött på allt, men behöver man pengar får man jobba.

Vad ska det bli av oss

När man går på gymnasiet och man inte går en yrkesinriktad linje så är den vanligaste frågan man får "Och vad vill du bli när du blir stor?" Frågan ställs till en som om man vore en liten skitunge på 5 år som inte fattar något, men det är faktiskt inte det som stör mej. Utan vi (ja jag) som inte vet vad vi vill jobba med blir lite deprimerande.
Att få höra den jävla frågan så många gånger, alltså jag skojar inte utan minst en gång i veckan är det nån dum idiot som frågar mej (ja kärlek till er alla  där ute)
Men igentligen är dom inga dumma idioter utan bara människor som bryr sej eller bara är nyfikna..
Så till er alla, jag vet inte vad jag vill jobba. Tittar man på hur det är nu så kan det bara bli bättre ;)

Frågor

Själv har jag blivit lite av en bloggnörd på sista tiden, läser och klickar in på en massa bloggar. Tycker det är kul och läsa många så kallade "kända" bloggar även om jag inte tycker om dom flesta. Intressant ändå och se vad dom skriver om och vad folk tycker om och läsa, någon slutsats som jag gjort är att människor läser vad fan för skit som helst.

Frågestund har blivit populärt på de hära kända bloggarna, och jag förstår om man vill veta något extra om en person om man nu följer deras blogg men vissa frågor är väl bara så ointressanta och vem fan vill veta det...

T.ex.
Hur ser din kanins bur ut?
Har du sätt Brokeback Mountain och Gröna Milen, isåfall vad tycker du?
Det är en sak som jag undrar, kan du prata eller förstår du Finska?
Kommer din kanin ifrån uppfödare eller djuraffär?
Hur skulle dina lärare beskriva dig som person tror du?
Cyklar du med cykelhjälm?
Vad fick du för betyg i svenska A?
Vad har du för färg på dina sängkläder?
Har du kompisar?
Har du legat i sängen brevid en tjej?

(frågorna tagna från stina-lee, lisaplace, amanda berg)

Tycker att om du nu ska fråga en fråga, kan det vara något intressant eller vettigt att veta. Vem bryr sej om vad man har cykelhjälm när man cyklar???!! Folk är fan konstiga...

En julklapp på Halloween

Det var ju ett tag sen nu men visar vad jag var utklädd till på halloween. Jag var ju en julklapp, tyckte att jag lyckades rätt bra faktiskt. Kanske inte den mest smickrande eller bekväma klädsel men jag fick ändå till det ;) Jag vet faktiskt inte varför jag klädde ut mej för jag hatar faktiskt halloween, tycker det är löjligt och inte en svensk tradition. Men jag faller för samhället och alla och det slutade ändå rätt bra...


Jag har blivit mjuk

Ja jag vet inte vad som har hänt, jag har börjat och bry mej en massa om vad folk tycker och tänker om mej. Det gjorde jag inte innan, då brydde jag mej inte direkt, bara mina närmsta har tyckt om mej har jag skitit i dom andra. Har märkt att jag själv frågar en massa folk vad dom tycker om mej, det bara kommer som värsta ordspyan. Efteråt tänker man att man måste sluta fråga innan dom tycker att man är helt knäpp i huvet. Jag har helt enkelt blivit mjuk och knäpp....

Nä nu har jag inte tid längre ska sticka till sara nu och så vi kan nörda oss framför idol och se när dom slaktar klassikska rocklåtar...

forts. husdjur

Svenskens nya sällskapsdjur
De är sällskapliga, kan bli hur tama som helst och efter potträning helt rumsrena - den afrikanska pygméigelkotten.

Man blev ju lite nyfiken nu när man är inne på ett nytt husdjur (för vandrande pinne blir det inte dom förökar sej ju bara utan att hålla på så efter ett tag får man ju hundratal) men jag blev lite fundersam när jag läste lite längre ner i artikeln.
  • Den afrikanska pygméigelkotten blir 18-25 centimeter lång och väger uppåt 600 gram.
  • Den är mest aktiv på natten och sover på dagarna.
  • Den är känslig för kyla. Mellan 20 och 22 graders värme rekommenderas.
  • Födan ska vara varierad. En uppfödare tipsar om kattmat som basfoder. Den kan kompletteras med till exempel kokt kyckling, fisk och grönsaker. Till dräktiga honor rekommenderas kalktillskott.
  • Afrikansk pygméigelkottar brukar leva ensamma och bara söka sällskap vid parningen.
  • De omfattas av samma föreskrifter som djur i djurpark, vilket betyder att de måste ha minst 20 kvadratmeter att röra sig på.

Allltså om du nu köper de hära pygméigelkotten som ska vara ett sällskapsdjur när ska du umgås med den?? Där står klart och tydligt att dom är aktiva på natten och sover på dagarna, då är det fan inget jävla sällskapsdjur. Och enligt någon föreskrift ska den hära lilla saken ha 20 kvadratmeter plats, det betyder att man kan inte ha den i bur då alltså?? Så om jag nu vill ha igelkotten ska jag fixa ett rum som är större än mitt som den ska ha för sej själv, för man kan inte ha den ute för den är känslig för kyla. Jag ska inte lämna huset längre för jag är också så fint som det skrivs "känslig för kyla". Och du ska ge den kattmat och kokt kyckling.
Efter detta är mina slutsatser att jag ska inte skaffa en pygméigelkott (och liksom namnet på saken är ju bara så sorgligt)


Gammalt inlägg

Sitter här och tittar ut genom fönstret och börjar och tänka på gamla minnen.
(allt för och slippa och träna på italienskprov)

Sön 23 okt 2005
Nu är klockan 00.14 så jag får väl säga igår (i morse) så när jag vaknade så gick jag så klart ner i köket för att äta frukost, när jag tittar ut genom fönstert så ser jag 40 småfåglar sitter och äter upp våra gräsfrö. (Vi har ju då sått gräsfrö på våran baksida så att vi ska få lite gräs) Så jag bankar ju då på rutan och alla små fåglar flyger bort, sedan så tar jag fram bröd och annat och tittar ut igen och då sitter dom och äter igen. Så jag kallar på mamma och hon kommer på iden att klippa bitar av folie och sätta uppp. Så hon kilpper jag letar efter bambupinnar och hittar dom... Så jag ut i min lilla (väldigt lilla) pyjamas med en morgonrock över men det blåste "haha tänker ni" och i tofflor så sätter jag ut pinnar i marken och sätter fast ett band folie. Jag måste ha sett så jävla dum ut.

Och sedan så satte jag mig ner igen och börjar bre min macka och då kommer dom jävlarna igen... Så jag säger åt mamma att klippa flera bitar och jag ut igen i pyjamas och sätter foliebitar i trädet, i buskarna, i staketet, ja överallt. Sedan så kommer folk förbi och skrattar lite och säger "é det fågelskrämmor?" Jag svarar surt "JA, dom jävla pippifåglarna vill inte försvinna". och sedan så gick jag in igen och försökte att äta min macka och ser i min fövåning att där är en hörna och i den hörnan ca en kvadratmerter så sitter ca 30 småfåglar (kanske gråsparvar eller är dom stora fåglar?) (några i buskarna) och äter mina fina gräsfrö. Jag lovar jag skrek "Jävla pippifåglar försvinn, JÄVLA SAKER!" Jag ut en tredje gång och sätter ut folie och sedan går jag in och ser att dom flyger tillbaka och äter mina fina gräsfrö.
Så jag sket i dom.... Dom försvann inte så jag åt min frukost och jag gick och gjorde mig i ordining och ser att dom jävlarna är där fortfarande.....
Jag åket till dansen och kommer hem och dom jävlarna är där fortfarande....

Alltså dom JÄVLA PIPPIFÅGLARNA var och åt i min trädgård från 09.00 (jag vaknade då, dom kanske var där tidigare) till ca 16.00.
Visst under hela dagen så har jag gått ut i kläder och försökt att skrämma dom.
Men dom kommer bara tillbaka. Fan vad bra gräsfrö jag har! Eller vi har.
Så vi måste nog köpa lite med gräsfrö, för att nu är där inga kvar....

Och foliet var nog kanske inte en så bra ide....

Ha det bra och kom ihåg: nästa gång du ser en fågel hälsa den att låta mins fina gräsfrö vara....

Att vara Nina

Efter att ha fått skolfoto har jag kommit till självinsikt och ska börja träna. Känner mej ganska stolt över mej själv. Varit inne och kollat på olika träningsställen och så.

"Det må vara ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för Nina"

Är någon av oss redo för världen?

När jag och min mamma bråkar slutar det oftast med att jag skriker nåt i stilen med att om jag hade varit 18 år hade jag flyttat. Hon svarar att det hade jag aldrig klarat. Jag har alltid tänkta att när det väl kom till kritan skulle jag lära mej hur det är att leva själv, de normala hushållssysslorna.

För en stund sen skulle jag stryka vilket jag aldrig gör. Efter att sprungit runt och letat efter strykbrädan som var gömd bakom en dörr, skulle jag fälla upp den. Resulterade i att jag tappade hela och en skruv trillade av, men jag kan inte hitta var den ska vara. Jag fick upp strykbrädan till slut, så nu ligger skruven gömd i en låda på mitt rum och väntar på att mamma en dag skriker att det är något fel på strykbrädan och då säger jag mirakulöst att jag hittat en skruv för länge sen och visste inte var den tillhörde.
Problem ett var löst med strykbrädan, problem två: strykjärnet. Viste ni att det finns olika grader, man kan välja ånga osv. Själv gissade jag på nåt och jag strök, kläderna klarade sej och var strukna och jag är glad och stolt över mej själv.

Denna händelse får mej och tänka på om jag verkligen är redo för och flytta (om jag nu skulle göra det). Visst min drömtanke som antagligen inte kommer och hända är att när jag gått ut gymnasiet ska jag flytta. Då jag kommer och vara 18,5 och är om 1,5 år och jag har ju tid på att förbereda mej.
Jag kan inte tvätta, försökt en gång och jag hällde i medel lite här och där och sen när maskinen var klar var medlet fortfarande kvar. Städa kan jag inte, mitt rum är ett bevis på det. Jag kan laga två maträtter men det blir nog lite långtråkigt i längden. Jag vet inte hur man betalar räkningar eller sätta igång diskmaskinen.

Jag ser mej själv inte som bortskämd, för dom sakerna jag kan gör jag. T.ex. jag sätter in disk i diskmaskinen, lagar dom två maträtterna jag kan, gör ett försök till och städa när det ser för jävligt ut på rummet, går ut med hunden.
Men att jag är så dålig på de andra sakerna, vem ska jag skylla på det?? Mina föräldrar??  Visst, men jag gör mera hemma än andra. Så jag känner faktiskt att de flesta ungdomar är jävligt bortskämda och lata.

Min jävla granne..

Jag har en granne som bor snett från mej. Familjen har bott här i ca 2-3 år nu och jag har alltid hatat dom. Vi bor i ett bilfritt område vilket betyder att parkeringen inte är vid huset utan en bit ifrån. Men det har den hära jävla grannen inte fattat utan kör in med sin jävla bil nästan varje dag. Alla på området avskyr dom och dom har fått tillsägelse efter tillsägelse.

När jag vaknade idag såg jag att där stod en stor jävla husbil utanför våran baksida, så vill jag gå ut ur min baksida kan jag inte det. Jag vet exakt vilken granne som ställt husbilen där, för det finns bara en idiot som är så jävla DUM!!!! Jag har funderat ett tag om vad jag ska gör åt det: jag vill sparka på den eller rita något fult men jag är för feg. Jag går inte ut och säger till för det har jag gjort så många gånger och dom lyssnar inte på mej. Dom tror dessutom att jag är helt störd i huvet för att jag har skrikit på deras efterblivna unge. Han är typ 10 år, i sommras satte han sej i våra buskar och bara satt och glodde, jag blev vansinnig och efter att sagt till unghelvetet flera gånger slutade det med att jag skrek och sprang efter ungen tills han sprang in i sitt hus.

Dom har också gjort om sitt hus flera gånger och det blir bara fulare för varje gång. Och varje gång dom gör om huset anställer dom svart arbetskraft, för sist jag kollade så börjar inte en målare och arbeta kl 18.00  på en lördag.
Och när man går förbi huset kan man se in i vardagsrummet och där hänger ett jättestort porträtt på gubben (han e väl 40, men ser ut som 55), vem har ett stort porträtt på sej själv i sitt vardagsrum???

Jag har glott ut genom fönstret flera gånger för att bevisa att det är min jävla grannes husbil, men det är inte hans utan någons som är hemma hos han. Men dom verkar vara några sorts arbetare. Jag vet inte vilka dom är men dom har något med den djävulsgrannen att göra....


Poetisk???

Jag vet en grej jag borde göra
Jag vet många grejer jag borde göra
Men jag gör dom inte
Tänker på och göra dom, men som sagt gör dom inte
Och sån e jag

Ungefär så kan man beskriva dagen för mej.

- Nina Nilsson
- 2:an gymnasiet
- en blogg om mina seriösa tankar och funderingar men läses med ironi

RSS 2.0