themonkeyonmyback

Träffade brodern i ca 5 min idag, givande samtal.

Jag: Alltså det är synd om mej, jag mår inte längre bra av att äta chips. Jag får sån otrolig magknip. Det är verkligen synd om mej.
Bror: Men sluta äta chips då, inte så svårt.
Jag: Men det är så jävla gott, en bit av himmeln. Jag kan inte sluta.
Bror: Du kommer säkert och bli knarkare eller nåt..
Jag: Va? Knarkare, nu snackar vi om chips..
Bror: Knarkare är exakt lika, "Jag kan inte sluta för det är så gott och underbart"
Jag: Men chips mår man inte dåligt av.
Bror: Magknip??
Jag: Jamen jag menar psykiskt...
Bror tittar menande på mej.
Jag: Ja, men jag var knäpp redan innan..
Bror: Det är ju sant.

Sen gick jag......