Är någon av oss redo för världen?
När jag och min mamma bråkar slutar det oftast med att jag skriker nåt i stilen med att om jag hade varit 18 år hade jag flyttat. Hon svarar att det hade jag aldrig klarat. Jag har alltid tänkta att när det väl kom till kritan skulle jag lära mej hur det är att leva själv, de normala hushållssysslorna.
För en stund sen skulle jag stryka vilket jag aldrig gör. Efter att sprungit runt och letat efter strykbrädan som var gömd bakom en dörr, skulle jag fälla upp den. Resulterade i att jag tappade hela och en skruv trillade av, men jag kan inte hitta var den ska vara. Jag fick upp strykbrädan till slut, så nu ligger skruven gömd i en låda på mitt rum och väntar på att mamma en dag skriker att det är något fel på strykbrädan och då säger jag mirakulöst att jag hittat en skruv för länge sen och visste inte var den tillhörde.
Problem ett var löst med strykbrädan, problem två: strykjärnet. Viste ni att det finns olika grader, man kan välja ånga osv. Själv gissade jag på nåt och jag strök, kläderna klarade sej och var strukna och jag är glad och stolt över mej själv.
Denna händelse får mej och tänka på om jag verkligen är redo för och flytta (om jag nu skulle göra det). Visst min drömtanke som antagligen inte kommer och hända är att när jag gått ut gymnasiet ska jag flytta. Då jag kommer och vara 18,5 och är om 1,5 år och jag har ju tid på att förbereda mej.
Jag kan inte tvätta, försökt en gång och jag hällde i medel lite här och där och sen när maskinen var klar var medlet fortfarande kvar. Städa kan jag inte, mitt rum är ett bevis på det. Jag kan laga två maträtter men det blir nog lite långtråkigt i längden. Jag vet inte hur man betalar räkningar eller sätta igång diskmaskinen.
Jag ser mej själv inte som bortskämd, för dom sakerna jag kan gör jag. T.ex. jag sätter in disk i diskmaskinen, lagar dom två maträtterna jag kan, gör ett försök till och städa när det ser för jävligt ut på rummet, går ut med hunden.
Men att jag är så dålig på de andra sakerna, vem ska jag skylla på det?? Mina föräldrar?? Visst, men jag gör mera hemma än andra. Så jag känner faktiskt att de flesta ungdomar är jävligt bortskämda och lata.
För en stund sen skulle jag stryka vilket jag aldrig gör. Efter att sprungit runt och letat efter strykbrädan som var gömd bakom en dörr, skulle jag fälla upp den. Resulterade i att jag tappade hela och en skruv trillade av, men jag kan inte hitta var den ska vara. Jag fick upp strykbrädan till slut, så nu ligger skruven gömd i en låda på mitt rum och väntar på att mamma en dag skriker att det är något fel på strykbrädan och då säger jag mirakulöst att jag hittat en skruv för länge sen och visste inte var den tillhörde.
Problem ett var löst med strykbrädan, problem två: strykjärnet. Viste ni att det finns olika grader, man kan välja ånga osv. Själv gissade jag på nåt och jag strök, kläderna klarade sej och var strukna och jag är glad och stolt över mej själv.
Denna händelse får mej och tänka på om jag verkligen är redo för och flytta (om jag nu skulle göra det). Visst min drömtanke som antagligen inte kommer och hända är att när jag gått ut gymnasiet ska jag flytta. Då jag kommer och vara 18,5 och är om 1,5 år och jag har ju tid på att förbereda mej.
Jag kan inte tvätta, försökt en gång och jag hällde i medel lite här och där och sen när maskinen var klar var medlet fortfarande kvar. Städa kan jag inte, mitt rum är ett bevis på det. Jag kan laga två maträtter men det blir nog lite långtråkigt i längden. Jag vet inte hur man betalar räkningar eller sätta igång diskmaskinen.
Jag ser mej själv inte som bortskämd, för dom sakerna jag kan gör jag. T.ex. jag sätter in disk i diskmaskinen, lagar dom två maträtterna jag kan, gör ett försök till och städa när det ser för jävligt ut på rummet, går ut med hunden.
Men att jag är så dålig på de andra sakerna, vem ska jag skylla på det?? Mina föräldrar?? Visst, men jag gör mera hemma än andra. Så jag känner faktiskt att de flesta ungdomar är jävligt bortskämda och lata.
Kommentarer
Trackback
