Vad ska det bli av oss
Att få höra den jävla frågan så många gånger, alltså jag skojar inte utan minst en gång i veckan är det nån dum idiot som frågar mej (ja kärlek till er alla där ute)
Men igentligen är dom inga dumma idioter utan bara människor som bryr sej eller bara är nyfikna..
Så till er alla, jag vet inte vad jag vill jobba. Tittar man på hur det är nu så kan det bara bli bättre ;)
Frågor
Frågestund har blivit populärt på de hära kända bloggarna, och jag förstår om man vill veta något extra om en person om man nu följer deras blogg men vissa frågor är väl bara så ointressanta och vem fan vill veta det...
T.ex.
Hur ser din kanins bur ut?
Har du sätt Brokeback Mountain och Gröna Milen, isåfall vad tycker du?
Det är en sak som jag undrar, kan du prata eller förstår du Finska?
Kommer din kanin ifrån uppfödare eller djuraffär?
Hur skulle dina lärare beskriva dig som person tror du?
Cyklar du med cykelhjälm?
Vad fick du för betyg i svenska A?
Vad har du för färg på dina sängkläder?
Har du kompisar?
Har du legat i sängen brevid en tjej?
(frågorna tagna från stina-lee, lisaplace, amanda berg)
Tycker att om du nu ska fråga en fråga, kan det vara något intressant eller vettigt att veta. Vem bryr sej om vad man har cykelhjälm när man cyklar???!! Folk är fan konstiga...
En julklapp på Halloween
Jag har blivit mjuk
Nä nu har jag inte tid längre ska sticka till sara nu och så vi kan nörda oss framför idol och se när dom slaktar klassikska rocklåtar...
forts. husdjur
De är sällskapliga, kan bli hur tama som helst och efter potträning helt rumsrena - den afrikanska pygméigelkotten.
Man blev ju lite nyfiken nu när man är inne på ett nytt husdjur (för vandrande pinne blir det inte dom förökar sej ju bara utan att hålla på så efter ett tag får man ju hundratal) men jag blev lite fundersam när jag läste lite längre ner i artikeln.
- Den afrikanska pygméigelkotten blir 18-25 centimeter lång och väger uppåt 600 gram.
- Den är mest aktiv på natten och sover på dagarna.
- Den är känslig för kyla. Mellan 20 och 22 graders värme rekommenderas.
- Födan ska vara varierad. En uppfödare tipsar om kattmat som basfoder. Den kan kompletteras med till exempel kokt kyckling, fisk och grönsaker. Till dräktiga honor rekommenderas kalktillskott.
- Afrikansk pygméigelkottar brukar leva ensamma och bara söka sällskap vid parningen.
- De omfattas av samma föreskrifter som djur i djurpark, vilket betyder att de måste ha minst 20 kvadratmeter att röra sig på.
Allltså om du nu köper de hära pygméigelkotten som ska vara ett sällskapsdjur när ska du umgås med den?? Där står klart och tydligt att dom är aktiva på natten och sover på dagarna, då är det fan inget jävla sällskapsdjur. Och enligt någon föreskrift ska den hära lilla saken ha 20 kvadratmeter plats, det betyder att man kan inte ha den i bur då alltså?? Så om jag nu vill ha igelkotten ska jag fixa ett rum som är större än mitt som den ska ha för sej själv, för man kan inte ha den ute för den är känslig för kyla. Jag ska inte lämna huset längre för jag är också så fint som det skrivs "känslig för kyla". Och du ska ge den kattmat och kokt kyckling.
Efter detta är mina slutsatser att jag ska inte skaffa en pygméigelkott (och liksom namnet på saken är ju bara så sorgligt)
Gammalt inlägg
(allt för och slippa och träna på italienskprov)
Sön 23 okt 2005
Nu är klockan 00.14 så jag får väl säga igår (i morse) så när jag vaknade så gick jag så klart ner i köket för att äta frukost, när jag tittar ut genom fönstert så ser jag 40 småfåglar sitter och äter upp våra gräsfrö. (Vi har ju då sått gräsfrö på våran baksida så att vi ska få lite gräs) Så jag bankar ju då på rutan och alla små fåglar flyger bort, sedan så tar jag fram bröd och annat och tittar ut igen och då sitter dom och äter igen. Så jag kallar på mamma och hon kommer på iden att klippa bitar av folie och sätta uppp. Så hon kilpper jag letar efter bambupinnar och hittar dom... Så jag ut i min lilla (väldigt lilla) pyjamas med en morgonrock över men det blåste "haha tänker ni" och i tofflor så sätter jag ut pinnar i marken och sätter fast ett band folie. Jag måste ha sett så jävla dum ut.
Och sedan så satte jag mig ner igen och börjar bre min macka och då kommer dom jävlarna igen... Så jag säger åt mamma att klippa flera bitar och jag ut igen i pyjamas och sätter foliebitar i trädet, i buskarna, i staketet, ja överallt. Sedan så kommer folk förbi och skrattar lite och säger "é det fågelskrämmor?" Jag svarar surt "JA, dom jävla pippifåglarna vill inte försvinna". och sedan så gick jag in igen och försökte att äta min macka och ser i min fövåning att där är en hörna och i den hörnan ca en kvadratmerter så sitter ca 30 småfåglar (kanske gråsparvar eller är dom stora fåglar?) (några i buskarna) och äter mina fina gräsfrö. Jag lovar jag skrek "Jävla pippifåglar försvinn, JÄVLA SAKER!" Jag ut en tredje gång och sätter ut folie och sedan går jag in och ser att dom flyger tillbaka och äter mina fina gräsfrö.
Så jag sket i dom.... Dom försvann inte så jag åt min frukost och jag gick och gjorde mig i ordining och ser att dom jävlarna är där fortfarande.....
Jag åket till dansen och kommer hem och dom jävlarna är där fortfarande....
Alltså dom JÄVLA PIPPIFÅGLARNA var och åt i min trädgård från 09.00 (jag vaknade då, dom kanske var där tidigare) till ca 16.00.
Visst under hela dagen så har jag gått ut i kläder och försökt att skrämma dom.
Men dom kommer bara tillbaka. Fan vad bra gräsfrö jag har! Eller vi har.
Så vi måste nog köpa lite med gräsfrö, för att nu är där inga kvar....
Och foliet var nog kanske inte en så bra ide....
Ha det bra och kom ihåg: nästa gång du ser en fågel hälsa den att låta mins fina gräsfrö vara....
Att vara Nina
"Det må vara ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för Nina"
Är någon av oss redo för världen?
För en stund sen skulle jag stryka vilket jag aldrig gör. Efter att sprungit runt och letat efter strykbrädan som var gömd bakom en dörr, skulle jag fälla upp den. Resulterade i att jag tappade hela och en skruv trillade av, men jag kan inte hitta var den ska vara. Jag fick upp strykbrädan till slut, så nu ligger skruven gömd i en låda på mitt rum och väntar på att mamma en dag skriker att det är något fel på strykbrädan och då säger jag mirakulöst att jag hittat en skruv för länge sen och visste inte var den tillhörde.
Problem ett var löst med strykbrädan, problem två: strykjärnet. Viste ni att det finns olika grader, man kan välja ånga osv. Själv gissade jag på nåt och jag strök, kläderna klarade sej och var strukna och jag är glad och stolt över mej själv.
Denna händelse får mej och tänka på om jag verkligen är redo för och flytta (om jag nu skulle göra det). Visst min drömtanke som antagligen inte kommer och hända är att när jag gått ut gymnasiet ska jag flytta. Då jag kommer och vara 18,5 och är om 1,5 år och jag har ju tid på att förbereda mej.
Jag kan inte tvätta, försökt en gång och jag hällde i medel lite här och där och sen när maskinen var klar var medlet fortfarande kvar. Städa kan jag inte, mitt rum är ett bevis på det. Jag kan laga två maträtter men det blir nog lite långtråkigt i längden. Jag vet inte hur man betalar räkningar eller sätta igång diskmaskinen.
Jag ser mej själv inte som bortskämd, för dom sakerna jag kan gör jag. T.ex. jag sätter in disk i diskmaskinen, lagar dom två maträtterna jag kan, gör ett försök till och städa när det ser för jävligt ut på rummet, går ut med hunden.
Men att jag är så dålig på de andra sakerna, vem ska jag skylla på det?? Mina föräldrar?? Visst, men jag gör mera hemma än andra. Så jag känner faktiskt att de flesta ungdomar är jävligt bortskämda och lata.
Min jävla granne..
När jag vaknade idag såg jag att där stod en stor jävla husbil utanför våran baksida, så vill jag gå ut ur min baksida kan jag inte det. Jag vet exakt vilken granne som ställt husbilen där, för det finns bara en idiot som är så jävla DUM!!!! Jag har funderat ett tag om vad jag ska gör åt det: jag vill sparka på den eller rita något fult men jag är för feg. Jag går inte ut och säger till för det har jag gjort så många gånger och dom lyssnar inte på mej. Dom tror dessutom att jag är helt störd i huvet för att jag har skrikit på deras efterblivna unge. Han är typ 10 år, i sommras satte han sej i våra buskar och bara satt och glodde, jag blev vansinnig och efter att sagt till unghelvetet flera gånger slutade det med att jag skrek och sprang efter ungen tills han sprang in i sitt hus.
Dom har också gjort om sitt hus flera gånger och det blir bara fulare för varje gång. Och varje gång dom gör om huset anställer dom svart arbetskraft, för sist jag kollade så börjar inte en målare och arbeta kl 18.00 på en lördag.
Och när man går förbi huset kan man se in i vardagsrummet och där hänger ett jättestort porträtt på gubben (han e väl 40, men ser ut som 55), vem har ett stort porträtt på sej själv i sitt vardagsrum???
Jag har glott ut genom fönstret flera gånger för att bevisa att det är min jävla grannes husbil, men det är inte hans utan någons som är hemma hos han. Men dom verkar vara några sorts arbetare. Jag vet inte vilka dom är men dom har något med den djävulsgrannen att göra....
Poetisk???
Jag vet många grejer jag borde göra
Men jag gör dom inte
Tänker på och göra dom, men som sagt gör dom inte
Och sån e jag
Ungefär så kan man beskriva dagen för mej.
Fotboll
Så jag känner att om alla män bara börjar att accepterar att man får visa kärlek öppet så slipper vi alla och titta på fotboll. Så en uppmaning till alla män: BÖRJA VISA KÄRLEK!!! Nästa gång du ser en annan man smäll han på röven och säg att du älskar honom. Då kommer vi slippa den här jävla fotbollen och all hysteri kring den...
Bara en teori jag har.
Inte bara jag
Man blir som man umgås... (:
Är jag flummig??
Är jag flummig?? Jag vet faktiskt inte, någon sa till mej att jag flummar mej igenom livet. Och ja det gör jag väl, jag tänker ju faktiskt inte så mycket på vad jag gör och konsekvenser. Men det skulle väl också vara lite tråkigt om man tänker på allt man gör och hur det ska bli i slutändan?? Men en grej som jag faktiskt brukar tänka på lite är framtidsplaner och vad jag t.ex ska jobba med, men jag har inte kommit fram till nåt, vilket bevisar att tänka är inte min grej --> alltså jag flummar :)
Ninas 5 funderingar
2. Människor - Jag är trött på att behöva umgås med människor jag inte tycker om. Visst jag vet att det är en del utav livet, du kan aldrig tycka om alla på jobbet, i skolan osv. Men ibland blir man bara less och det blev jag en stund idag.
3. VÄRME!!!! - Våran värmepanna här hemma har varit isönder. Så äntligen idag, har dom installerat en ny! Alltså det blir inga raggsockor, mjukisbyxor och tjocketröjer ikväll när jag ska gå och lägga mej. :D Och det bästa av allt, varmt vatten imorgon när jag ska duscha!!
4. Ninas funderingar - Känns som att Ninas funderingar ska bli ett genomgående koncept här på bloggen. Känner att jag får ut min frustration och tankar på ett snabbt, kort och bra sätt.
5. Pojkband - Jag har kommit in en en period där jag bara älskar och lyssna på gamla pojkbandlåtar. Väcker upp gamla minnen med alla låtarna, lite härligt faktiskt. Backstreet Boys, Nsync, Westlife, Boyzone, Five. Jag vill ju inte påstå att låtarna är bra, men jag har ju hört värre i mina dar. Men det hemska är att jag faktiskt sitter och diggar lite...
Just nu lyssnar jag faktiskt på Nsync-pop :P
Knarkare???
Träffade brodern i ca 5 min idag, givande samtal.
Jag: Alltså det är synd om mej, jag mår inte längre bra av att äta chips. Jag får sån otrolig magknip. Det är verkligen synd om mej.
Bror: Men sluta äta chips då, inte så svårt.
Jag: Men det är så jävla gott, en bit av himmeln. Jag kan inte sluta.
Bror: Du kommer säkert och bli knarkare eller nåt..
Jag: Va? Knarkare, nu snackar vi om chips..
Bror: Knarkare är exakt lika, "Jag kan inte sluta för det är så gott och underbart"
Jag: Men chips mår man inte dåligt av.
Bror: Magknip??
Jag: Jamen jag menar psykiskt...
Bror tittar menande på mej.
Jag: Ja, men jag var knäpp redan innan..
Bror: Det är ju sant.
Sen gick jag......
Barn
Hem om och hämta pengar, på med koppel på hunden och började med vandringen. Precis vid affären ligger en skola årskurs 1-3, när jag passerar den har ungarna rast och typ 20 ungar klättrar i ett träd, hoppar och skriker någon ramsa och säger mycket opassande saker för barn i deras ålder, åt mej.
Den mogna personen jag är ignorerar jag ungjävlarna.
När jag väl ska gå hem igen så hoppar och skriker ungarna igen i trädet. "Hoppas grenarna knäcks och alla barn trillar ner. Hoppas grenarna knäcks och alla barn trillar ner" tänker jag. Jag vet hemska tankar, men kan inte hjälpa det. Alla barn som finns nuförtiden är så jävla respektlösa. När jag var 7-8 år hade jag en jävla respekt för de äldre och jag visste inte mycket om världen och kunde inte svordomar och annat.
Var håller världen på och ta vägen?? Jag vet inte vad jag ska skylla på när det gäller ungarnas beteende, är det föräldrarnas fel, är det teknologin med data osv. Ingen aning men en sak jag vet, är att om jag nån gång i framtiden kommer och skaffa ungar, ska fan ungarna lyda mej!! Dom ska vara gulliga och rara och alla vill ha dom som sina egna barn (:
Till och med jag var gullig och glad när jag var liten (jag är typ 12 år) --->
(Inga barn blev skadade under denna situationen)
Husdjur
Jag har börjat och tänka på att skaffa mej något husdjur förutom hunden. Men jag känner inte direkt att något djur förutom hund passar mej och fler hundar vet jag att mina föräldrar kommer inte och gå med på det. Kattmänniska är jag verkligen inte, haft många dåliga erfarenheter av både djävulskatter och kattungar. Marsvin pissar överallt, hamstrar bits, kaniner har jag aldrig förstått mej på. Fåglar hade vi flera stycken när jag växte upp, men fan vad dom skitar ner!! Jag har aldrig funnit det så rogivande som vissa gör med fiskar. Ormar och ödlor, man ska ju kunna röra sina djur - så nej.
Så efter en stunds tänkande kom jag på vandrande pinnar, dom är ju så coola. Men kan man ha en vandrande pinne som husdjur?? Och det kunde man :D Lättskötta var dom också man skulle ha en burk med lite pinnar, spruta vatten 1-2 gånger om dagen på pinnarna och dom äter sallad, det kan inte bli bättre...
Men se läste jag att världens längsta vandrande pinne är 56,7 cm, då blev jag äcklad. Det är fan över en halv meter, och liksom tänk så växer ens vandrande pinne och blir skitlång. Visst det kommer väl inte och hända men jag kommer iaf ha mardrömmar om det, och kommer och vara skiträdd.
Så mitt letande efter ett husdjur får nog fortsätta...
Ninas 6 funderingar
2. Kaffemugg - Läste att om du nu i USA ska köpa kaffe på 7-eleven så får du välja på en Barack Obama- eller John McCain- kaffemugg. Vem bryr sej om hur muggen ser ut som du dricker ditt kaffe ur?? Visst valet är mycket viktigt och jag är själv inte så insatt, men kom igen har det inte gått lite över styr...
Men jag är en sån som inte kan bestämma mej om jag hatar eller älskar amerikaner, men en sak som är säker att dom alltid ger mej ett gott skratt, vare sej det är på ett bra eller dåligt sätt.
3. Mitt nya levnadssätt - Gå på känslan! Kom faktiskt på det idag, för man vet ju aldrig hur något ska gå t.ex. när du tränar på ett prov, du vet inte vilka frågor som kommer. Och när du då sitter där och ska svara, så gå på känslan om vad du ska skriva.
Så låt känslan vägleda dej genom livet och se vart den för dej. Men har du ett lite större val och göra, känn på känslan en gång till innan du bestämmer dej...
4. Katrin Zytomierska (fd. Schulman) - jag tycker fan hon e ball, skitrolig faktiskt. Älskar när någon bara säger vad den tänker och bara skiter i vad alla tycker. Visst vissa saker kan vara lite onödiga men skit samma, det är roligt.
Har blivit lite av ett blåsväder runt henne efter att hon kallat idol-jesper bögig, men vadå det är väl inte hela världen.
Hon var ju med i kvällsöppet med ekdal (debattprogram) där var en tittare som var besviken på Katrin för att hon sagt upprörade saker, och att hon innan hade sett upp till Katrin. Men då rekomenderar jag tittaren en ny förbild, Katrin är nog inte den bästa.
+ att tv400 hade ju inte anställt henne som programledare på eftersnack om det inte skulle bli lite liv runt om idol....
5. Vädret - jag blir fan galen. När man går till bussen vid 7 tiden är det svinkallt, men när man är ute vid lunchtid är det rätt så varmt. Så då är den stora frågan är: HUR FAN SKA MAN KLÄ SEJ?!!
På något konstigt sätt klär jag mej alltid fel....
6. Idol - Dom andra åren av idol som gått har jag inte varit så intresserad, men i år har jag faktiskt blivit det lite grann. Tänkte bara säga att jag avskyr Johan, den lille fjanten. Men det som stör mej mest är att han är så jävla självgod, för ett tag sen sa han att han kunde se sej själv på posters i många flickrum, men kom ner på jorden lilla Johan. Men det sorgliga är att han är rätt så omtyckt (fattar verkligen inte varför)
Mina personliga favoriter är Lars och Rock-Robin :)
Gammalt inlägg
Sön 14 maj 2006 -
Igår morse så hade jag klockan på 7.15 bara för att stiga upp tidigt till dansen. Jag var pigg och vaken så jag steg upp redan halv. Sedan så gick jag och gjorde mej i ordning och var fördig vid 8.30. Så jag tänkte jag tar Hugo på en tur. Först så ville pisshunden inte stiga upp han blev förbannad och sprang och gömde sig, senare när jag fick ut honom så gick vi ju då, efter 2 min ca så spyr han. Trevligt tänket jag, sedan så såg han helt förtvivlad ut. Han tittade på mig som om att hela världen hade gått under.
Och så fick jag sätta mig ner på marken en stund för att han inte ville gå. Sedan så när jag hade suttit där i ca5 min så ville jag röra på mig så jag rester på mig och kallar på hugo att vi ska gå hem. Men hugo vill inte gå hem. Så jag liksom "Kom nu Hugo" och han liksom *stirrar* på mej surt. Så jag rycker till lite och säger surt "Amen kon nu för helvete" Då reser han på sig och tar ett litet steg sedan ett litet till och jag såg en snigel åka förbi oss. Och jag liksom ville hem.
Och jag kämpar och kämpar för att jag tyckte ju synd om honom för att han hade spytt och att komma en meter tog oss 1 minut. Och sedan när vi hade kommit ca 5 meter fram från där han hade spytt så får han syn på Evita en annan hund. Och vet ni vad hundkräket gör? Jo, han börjar och springa och springet och viftar på svansen och allting är frid och fröjd. Vet ni, jag blev förbannad. Jag hade försökt att rubba på hans jävla hundfläsk i nästan 20 min. Och sedan springer den jäveln. Sedan fick han hälsat på Evita och så sprang han hem och sprang runt i huset och tog en leksak och lekte med den här hemma. Så jag är sur på hundpisset. han ville ju bara att jag skulle tycka synd om honom.....
Så hela skitet att få tag på honom och vara ute med honom tog 50 min. Jag var sur :(
Ursäkten
"Måste du springa i trappan sjuttiofem gånger nu när jag målar??"
"Jag ber om ursäkt för min existens."
"Jag godtar ursäkten."
Pappas och min enda konversation på dagen, än så länge. Nu när han äntligen fått tummen ur röven att måla klart störs han av mej. Livet måste vara svårt för vissa....
(+ att nu är mitt hår typ mörktbrunt som skimrar lila i vissa ljus, kanske inte världens finaste men jag väntar nog med och färga igen, så mitt hår inte trillar av)