Författare
Jag har berättat det för vissa men tänker nu och delge mina brillianta idéer för omvärlden.
Jag har kommit på att jag ska bli författare. Dom tjänar så grymt mycket pengar och det är ju det jag vill. Sedan när mina böcker filmatiseras får jag ännu mera pengar, det är en bulletproof plan :D
Jag har faktiskt tänkt på iden rätt så länge, och det lutar åt att det ska bli någon form utav fantasy-bok. Det verkar ju vara skitenkelt att komma på nåt och skriva om inom fantasy, jag menar jag är själv så jävla sjuk och knäpp i huvudet så jag kan också komma på små dvärgar som leker med en ring, en mobbad unge med en uggla till kompis som flyger på en kvast, en jävla pedofilvampyr på 400 år som blir kär i en tonåring. Så ni fattar det är inte så svårt.
Problemet är att jag måste börja skriva min bok nu om jag ska kunna vara ekonomiskt oberoende tills att jag gått ut gymnasiet. Jag tänker att det tar kanske ett år att skriva en bok, sen ger jag ut det, blir en succé direkt och efter ett halvår (på sommaren) börjas filmen att göras samtidigt som jag skriver fortsättningen. Sedan när man släpper femte boken säger man att det är den sista och det skapar hysteri eftersom alla vill ha den, men sen spottar man ut en tre, fyra böcker till. Känns som att jag har mitt liv rätt så planerat, känner lugnet xD hahahah
Nä men vafan jag är tillräckligt fucked up för att komma på nån sjuk historia, sen hamnar boken på en 300 sidor så förlänger man boken med 200 sidor genom att beskriva stenar i flera sidor....
Som sagt en bulletproof plan!!!!
Jag har kommit på att jag ska bli författare. Dom tjänar så grymt mycket pengar och det är ju det jag vill. Sedan när mina böcker filmatiseras får jag ännu mera pengar, det är en bulletproof plan :D
Jag har faktiskt tänkt på iden rätt så länge, och det lutar åt att det ska bli någon form utav fantasy-bok. Det verkar ju vara skitenkelt att komma på nåt och skriva om inom fantasy, jag menar jag är själv så jävla sjuk och knäpp i huvudet så jag kan också komma på små dvärgar som leker med en ring, en mobbad unge med en uggla till kompis som flyger på en kvast, en jävla pedofilvampyr på 400 år som blir kär i en tonåring. Så ni fattar det är inte så svårt.
Problemet är att jag måste börja skriva min bok nu om jag ska kunna vara ekonomiskt oberoende tills att jag gått ut gymnasiet. Jag tänker att det tar kanske ett år att skriva en bok, sen ger jag ut det, blir en succé direkt och efter ett halvår (på sommaren) börjas filmen att göras samtidigt som jag skriver fortsättningen. Sedan när man släpper femte boken säger man att det är den sista och det skapar hysteri eftersom alla vill ha den, men sen spottar man ut en tre, fyra böcker till. Känns som att jag har mitt liv rätt så planerat, känner lugnet xD hahahah
Nä men vafan jag är tillräckligt fucked up för att komma på nån sjuk historia, sen hamnar boken på en 300 sidor så förlänger man boken med 200 sidor genom att beskriva stenar i flera sidor....
Som sagt en bulletproof plan!!!!
Försvunnen telefon och prylbögar
Vilken jävla prylbög människan är!
Zappade förbi Boston teparty för nån dag sen och där snackade dom om prylbögar och all fascination av saker, själv tittade jag bara i 5 min och vet inte riktigt vad dom sa, för dom tappade bort mej vid fredriks elektriska flugsmällare?? Men att jag har börjat och fundera kring detta är att jag var av med min telefon i ett dygn. Från lördag eftermiddag till söndag kväll har jag varit hjälplös, har inte vetat vad klockan är och inte kunnat kommunicera med omvärlden. Varför känner man sej så jävla hjälplös utan sin telefon??
Samma sak när inte kanal 5 funkade för någon tisdag sen, hela min värld rasade, så sorgligt.
Men glädjen jag fann när jag hittade min telefon var obeskrivlig *överdriven ironi*. Men det var kul med att läsa x antal sms och fyllesamtal iaf (:
En skrämmande tanke jag precis kom på för både mej och er är om mitt internet inte skulle funka och då skulle ni inte kunna läsa om mina helt ointressanta tankar. Skrämmande, skrämmande...
Zappade förbi Boston teparty för nån dag sen och där snackade dom om prylbögar och all fascination av saker, själv tittade jag bara i 5 min och vet inte riktigt vad dom sa, för dom tappade bort mej vid fredriks elektriska flugsmällare?? Men att jag har börjat och fundera kring detta är att jag var av med min telefon i ett dygn. Från lördag eftermiddag till söndag kväll har jag varit hjälplös, har inte vetat vad klockan är och inte kunnat kommunicera med omvärlden. Varför känner man sej så jävla hjälplös utan sin telefon??
Samma sak när inte kanal 5 funkade för någon tisdag sen, hela min värld rasade, så sorgligt.
Men glädjen jag fann när jag hittade min telefon var obeskrivlig *överdriven ironi*. Men det var kul med att läsa x antal sms och fyllesamtal iaf (:
En skrämmande tanke jag precis kom på för både mej och er är om mitt internet inte skulle funka och då skulle ni inte kunna läsa om mina helt ointressanta tankar. Skrämmande, skrämmande...
Hugo i snön
Jag mår inte bra, har faktiskt inte mått bra i veckan. Vet inte vad det är, jul-depression??
Men jag gick ut och busade med Hugo i snön och jag blev genast på lite bättre humör :)
Att åka buss med mej
Buss åker jag varje mån-lör. Jag tycker inte om och åka buss, men det är ett nödvändigt ting.
Att jag är konstig har vi redan konstaterat så vad jag kommer och berätta kommer nog inte som en större chock. På morgonen går jag till två busshållsplatser tidigare än min egen, det tar typ 10 min för mej att gå, men jag gör det för det garanterar en sittplats som jag väldigt mycket vill ha.
När jag väl stiger på bussen har jag ett mål: En sittplats! Först tittar jag efter ett ledigt säte, om inte det finns glor jag efter en plats bredvid nån normal. Dom som inte går under kategorin normal är feta kärringar så man bara får ett halvt säte, illaluktande människor, folk som jag inte tycker om (typ halva bussen). När jag scannar igenom bussen har jag en förmåga att inte titta på nåt annat än säte, har hänt många gånger att jag missat när folk jag känner vinkar på en eller t.o.m. skriker på en.
Även om det är trevligt att åka buss med nån man känner tycker jag inte om att göra det på morgonen, jag är inte så värst pratglad då (man har ju fan inte vaknat) och allt blir mest pannkaka och krystat (även om det är en nära vän). På morgonen vill jag bara lyssna på musik, det är rogivande och bara allmänt mysigt. Men där har jag ett problem, jag får typ för mej att min musik som jag lyssnar på telefonen är på högtalare, vilket resulterar i att jag måste ta av mej hörlurarna och lyssna om det är på högtalare, detta kan jag göra flera gånger på en busstur.
Jag tycker också om att sitta på vänster sida i bussen, vet faktiskt inte varför.
Så ni fattar att jag har lite problem med att åka bus...
"tyck synd om mej själv-dagen"
Idag är det fan "tyck synd om mej själv-dagen" allt har bara varit skit. Så jag stack hem för jag kände inte att jag pallade underhålla mej själv i en timme, så här sitter jag. Huvudvärk har jag, fryser gör jag hela tiden, känns som början på en stor förkylning...
JAG AVSKYR REGN!!!!!!!!!!!!!!! JAG AVSKYR BLÖTA FÖTTER!!!!!!!
Och sen fattar jag inte varför den jävla 142 bussen ALDRIG kan komma i tid!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Kan inte dom jävla idiotiska knäppa kukiga bajsnödiga skånetrafiken inte klara av att komma nån gång i tid. Man ska inte behöva stå en 5-10 extra minuter i regnet när dom ska klara av att komma i tid. Så jag är sur, jävligt sur.
Så det är synd om mej, och jag känner att jag behöver lite tröst.
Så nu ska jag titta på en film under mitt varma täcke med min tröst. Man kan tro, men jag ska fan inte äta upp allt på en gång ;)
JAG AVSKYR REGN!!!!!!!!!!!!!!! JAG AVSKYR BLÖTA FÖTTER!!!!!!!
Och sen fattar jag inte varför den jävla 142 bussen ALDRIG kan komma i tid!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Kan inte dom jävla idiotiska knäppa kukiga bajsnödiga skånetrafiken inte klara av att komma nån gång i tid. Man ska inte behöva stå en 5-10 extra minuter i regnet när dom ska klara av att komma i tid. Så jag är sur, jävligt sur.
Så det är synd om mej, och jag känner att jag behöver lite tröst.
Så nu ska jag titta på en film under mitt varma täcke med min tröst. Man kan tro, men jag ska fan inte äta upp allt på en gång ;)
Att vara Nina
Om ni inte visste jobbar jag på en bingohall. Innan jag började och jobba tyckte jag att det verkade kul, en massa goa och glada pensionärer. Men snabbt upptäckte jag att så var det inte.
För det första ser bingohallen ut som ett jävla sjukhus men typ vitt överallt. Här i cafeterian där jag jobbar har vi inget fönster eller luftkonditionering, och alla jävla konstiga människor dras ju till just den här bingohallen. Här har vi dom mest elaka och envisa kärringarna till pensionärer som finns. Här är också en massa knarkare, alkoholister och nån hemlös. Jag är inte rädda för dom, utan dom är bara otrevliga. Den enda jag är rädd för är den hemlöse som bor i lastrummet där bak som vi delar med andra företag. Det är där man slänger soporna, vilket jag inte gör längre för det är inte kul när det ligger sprutor överallt och så gömmer han sej ibland när man kommer, och ibland bara ser man han i ett hörn helt drogad. Folk har ringt till olika organisationer så han kan få hjälp, men han kommer alltid tillbaka.
Där är en annan man som alltid köper läsk, sen skriker han:
"NU SKA JAG TA MINA PILLER!" Så tar han fram en ask där det ligger 3-4 tabletter och så tar dom där framme vid disken. Första gången blev jag livrädd när han skrek, men nu är jag van.
Sen är där dom som jag bara stör mej på, dom sträcker fram typ en 500 lapp och sen väntar dom på att få tillbaka sina pengar. Så frågar man:
"Och vad vill du ha?"
"Det vanliga, såklart"
Och hur fan ska jag komma ihåg vad gubben eller kärringen köpte sist?? Så det känns lite som att jag är trött på allt, men behöver man pengar får man jobba.
För det första ser bingohallen ut som ett jävla sjukhus men typ vitt överallt. Här i cafeterian där jag jobbar har vi inget fönster eller luftkonditionering, och alla jävla konstiga människor dras ju till just den här bingohallen. Här har vi dom mest elaka och envisa kärringarna till pensionärer som finns. Här är också en massa knarkare, alkoholister och nån hemlös. Jag är inte rädda för dom, utan dom är bara otrevliga. Den enda jag är rädd för är den hemlöse som bor i lastrummet där bak som vi delar med andra företag. Det är där man slänger soporna, vilket jag inte gör längre för det är inte kul när det ligger sprutor överallt och så gömmer han sej ibland när man kommer, och ibland bara ser man han i ett hörn helt drogad. Folk har ringt till olika organisationer så han kan få hjälp, men han kommer alltid tillbaka.
Där är en annan man som alltid köper läsk, sen skriker han:
"NU SKA JAG TA MINA PILLER!" Så tar han fram en ask där det ligger 3-4 tabletter och så tar dom där framme vid disken. Första gången blev jag livrädd när han skrek, men nu är jag van.
Sen är där dom som jag bara stör mej på, dom sträcker fram typ en 500 lapp och sen väntar dom på att få tillbaka sina pengar. Så frågar man:
"Och vad vill du ha?"
"Det vanliga, såklart"
Och hur fan ska jag komma ihåg vad gubben eller kärringen köpte sist?? Så det känns lite som att jag är trött på allt, men behöver man pengar får man jobba.
Vad ska det bli av oss
När man går på gymnasiet och man inte går en yrkesinriktad linje så är den vanligaste frågan man får "Och vad vill du bli när du blir stor?" Frågan ställs till en som om man vore en liten skitunge på 5 år som inte fattar något, men det är faktiskt inte det som stör mej. Utan vi (ja jag) som inte vet vad vi vill jobba med blir lite deprimerande.
Att få höra den jävla frågan så många gånger, alltså jag skojar inte utan minst en gång i veckan är det nån dum idiot som frågar mej (ja kärlek till er alla där ute)
Men igentligen är dom inga dumma idioter utan bara människor som bryr sej eller bara är nyfikna..
Så till er alla, jag vet inte vad jag vill jobba. Tittar man på hur det är nu så kan det bara bli bättre ;)
Att få höra den jävla frågan så många gånger, alltså jag skojar inte utan minst en gång i veckan är det nån dum idiot som frågar mej (ja kärlek till er alla där ute)
Men igentligen är dom inga dumma idioter utan bara människor som bryr sej eller bara är nyfikna..
Så till er alla, jag vet inte vad jag vill jobba. Tittar man på hur det är nu så kan det bara bli bättre ;)
Frågor
Själv har jag blivit lite av en bloggnörd på sista tiden, läser och klickar in på en massa bloggar. Tycker det är kul och läsa många så kallade "kända" bloggar även om jag inte tycker om dom flesta. Intressant ändå och se vad dom skriver om och vad folk tycker om och läsa, någon slutsats som jag gjort är att människor läser vad fan för skit som helst.
Frågestund har blivit populärt på de hära kända bloggarna, och jag förstår om man vill veta något extra om en person om man nu följer deras blogg men vissa frågor är väl bara så ointressanta och vem fan vill veta det...
T.ex.
Hur ser din kanins bur ut?
Har du sätt Brokeback Mountain och Gröna Milen, isåfall vad tycker du?
Det är en sak som jag undrar, kan du prata eller förstår du Finska?
Kommer din kanin ifrån uppfödare eller djuraffär?
Hur skulle dina lärare beskriva dig som person tror du?
Cyklar du med cykelhjälm?
Vad fick du för betyg i svenska A?
Vad har du för färg på dina sängkläder?
Har du kompisar?
Har du legat i sängen brevid en tjej?
(frågorna tagna från stina-lee, lisaplace, amanda berg)
Tycker att om du nu ska fråga en fråga, kan det vara något intressant eller vettigt att veta. Vem bryr sej om vad man har cykelhjälm när man cyklar???!! Folk är fan konstiga...
Frågestund har blivit populärt på de hära kända bloggarna, och jag förstår om man vill veta något extra om en person om man nu följer deras blogg men vissa frågor är väl bara så ointressanta och vem fan vill veta det...
T.ex.
Hur ser din kanins bur ut?
Har du sätt Brokeback Mountain och Gröna Milen, isåfall vad tycker du?
Det är en sak som jag undrar, kan du prata eller förstår du Finska?
Kommer din kanin ifrån uppfödare eller djuraffär?
Hur skulle dina lärare beskriva dig som person tror du?
Cyklar du med cykelhjälm?
Vad fick du för betyg i svenska A?
Vad har du för färg på dina sängkläder?
Har du kompisar?
Har du legat i sängen brevid en tjej?
(frågorna tagna från stina-lee, lisaplace, amanda berg)
Tycker att om du nu ska fråga en fråga, kan det vara något intressant eller vettigt att veta. Vem bryr sej om vad man har cykelhjälm när man cyklar???!! Folk är fan konstiga...
En julklapp på Halloween
Det var ju ett tag sen nu men visar vad jag var utklädd till på halloween. Jag var ju en julklapp, tyckte att jag lyckades rätt bra faktiskt. Kanske inte den mest smickrande eller bekväma klädsel men jag fick ändå till det ;) Jag vet faktiskt inte varför jag klädde ut mej för jag hatar faktiskt halloween, tycker det är löjligt och inte en svensk tradition. Men jag faller för samhället och alla och det slutade ändå rätt bra...
Jag har blivit mjuk
Ja jag vet inte vad som har hänt, jag har börjat och bry mej en massa om vad folk tycker och tänker om mej. Det gjorde jag inte innan, då brydde jag mej inte direkt, bara mina närmsta har tyckt om mej har jag skitit i dom andra. Har märkt att jag själv frågar en massa folk vad dom tycker om mej, det bara kommer som värsta ordspyan. Efteråt tänker man att man måste sluta fråga innan dom tycker att man är helt knäpp i huvet. Jag har helt enkelt blivit mjuk och knäpp....
Nä nu har jag inte tid längre ska sticka till sara nu och så vi kan nörda oss framför idol och se när dom slaktar klassikska rocklåtar...
Nä nu har jag inte tid längre ska sticka till sara nu och så vi kan nörda oss framför idol och se när dom slaktar klassikska rocklåtar...
forts. husdjur
Svenskens nya sällskapsdjur
De är sällskapliga, kan bli hur tama som helst och efter potträning helt rumsrena - den afrikanska pygméigelkotten.
Man blev ju lite nyfiken nu när man är inne på ett nytt husdjur (för vandrande pinne blir det inte dom förökar sej ju bara utan att hålla på så efter ett tag får man ju hundratal) men jag blev lite fundersam när jag läste lite längre ner i artikeln.
De är sällskapliga, kan bli hur tama som helst och efter potträning helt rumsrena - den afrikanska pygméigelkotten.
Man blev ju lite nyfiken nu när man är inne på ett nytt husdjur (för vandrande pinne blir det inte dom förökar sej ju bara utan att hålla på så efter ett tag får man ju hundratal) men jag blev lite fundersam när jag läste lite längre ner i artikeln.
- Den afrikanska pygméigelkotten blir 18-25 centimeter lång och väger uppåt 600 gram.
- Den är mest aktiv på natten och sover på dagarna.
- Den är känslig för kyla. Mellan 20 och 22 graders värme rekommenderas.
- Födan ska vara varierad. En uppfödare tipsar om kattmat som basfoder. Den kan kompletteras med till exempel kokt kyckling, fisk och grönsaker. Till dräktiga honor rekommenderas kalktillskott.
- Afrikansk pygméigelkottar brukar leva ensamma och bara söka sällskap vid parningen.
- De omfattas av samma föreskrifter som djur i djurpark, vilket betyder att de måste ha minst 20 kvadratmeter att röra sig på.
Allltså om du nu köper de hära pygméigelkotten som ska vara ett sällskapsdjur när ska du umgås med den?? Där står klart och tydligt att dom är aktiva på natten och sover på dagarna, då är det fan inget jävla sällskapsdjur. Och enligt någon föreskrift ska den hära lilla saken ha 20 kvadratmeter plats, det betyder att man kan inte ha den i bur då alltså?? Så om jag nu vill ha igelkotten ska jag fixa ett rum som är större än mitt som den ska ha för sej själv, för man kan inte ha den ute för den är känslig för kyla. Jag ska inte lämna huset längre för jag är också så fint som det skrivs "känslig för kyla". Och du ska ge den kattmat och kokt kyckling.
Efter detta är mina slutsatser att jag ska inte skaffa en pygméigelkott (och liksom namnet på saken är ju bara så sorgligt)
Gammalt inlägg
Sitter här och tittar ut genom fönstret och börjar och tänka på gamla minnen.
(allt för och slippa och träna på italienskprov)
Sön 23 okt 2005
Nu är klockan 00.14 så jag får väl säga igår (i morse) så när jag vaknade så gick jag så klart ner i köket för att äta frukost, när jag tittar ut genom fönstert så ser jag 40 småfåglar sitter och äter upp våra gräsfrö. (Vi har ju då sått gräsfrö på våran baksida så att vi ska få lite gräs) Så jag bankar ju då på rutan och alla små fåglar flyger bort, sedan så tar jag fram bröd och annat och tittar ut igen och då sitter dom och äter igen. Så jag kallar på mamma och hon kommer på iden att klippa bitar av folie och sätta uppp. Så hon kilpper jag letar efter bambupinnar och hittar dom... Så jag ut i min lilla (väldigt lilla) pyjamas med en morgonrock över men det blåste "haha tänker ni" och i tofflor så sätter jag ut pinnar i marken och sätter fast ett band folie. Jag måste ha sett så jävla dum ut.
Och sedan så satte jag mig ner igen och börjar bre min macka och då kommer dom jävlarna igen... Så jag säger åt mamma att klippa flera bitar och jag ut igen i pyjamas och sätter foliebitar i trädet, i buskarna, i staketet, ja överallt. Sedan så kommer folk förbi och skrattar lite och säger "é det fågelskrämmor?" Jag svarar surt "JA, dom jävla pippifåglarna vill inte försvinna". och sedan så gick jag in igen och försökte att äta min macka och ser i min fövåning att där är en hörna och i den hörnan ca en kvadratmerter så sitter ca 30 småfåglar (kanske gråsparvar eller är dom stora fåglar?) (några i buskarna) och äter mina fina gräsfrö. Jag lovar jag skrek "Jävla pippifåglar försvinn, JÄVLA SAKER!" Jag ut en tredje gång och sätter ut folie och sedan går jag in och ser att dom flyger tillbaka och äter mina fina gräsfrö.
Så jag sket i dom.... Dom försvann inte så jag åt min frukost och jag gick och gjorde mig i ordining och ser att dom jävlarna är där fortfarande.....
Jag åket till dansen och kommer hem och dom jävlarna är där fortfarande....
Alltså dom JÄVLA PIPPIFÅGLARNA var och åt i min trädgård från 09.00 (jag vaknade då, dom kanske var där tidigare) till ca 16.00.
Visst under hela dagen så har jag gått ut i kläder och försökt att skrämma dom.
Men dom kommer bara tillbaka. Fan vad bra gräsfrö jag har! Eller vi har.
Så vi måste nog köpa lite med gräsfrö, för att nu är där inga kvar....
Och foliet var nog kanske inte en så bra ide....
Ha det bra och kom ihåg: nästa gång du ser en fågel hälsa den att låta mins fina gräsfrö vara....
(allt för och slippa och träna på italienskprov)
Sön 23 okt 2005
Nu är klockan 00.14 så jag får väl säga igår (i morse) så när jag vaknade så gick jag så klart ner i köket för att äta frukost, när jag tittar ut genom fönstert så ser jag 40 småfåglar sitter och äter upp våra gräsfrö. (Vi har ju då sått gräsfrö på våran baksida så att vi ska få lite gräs) Så jag bankar ju då på rutan och alla små fåglar flyger bort, sedan så tar jag fram bröd och annat och tittar ut igen och då sitter dom och äter igen. Så jag kallar på mamma och hon kommer på iden att klippa bitar av folie och sätta uppp. Så hon kilpper jag letar efter bambupinnar och hittar dom... Så jag ut i min lilla (väldigt lilla) pyjamas med en morgonrock över men det blåste "haha tänker ni" och i tofflor så sätter jag ut pinnar i marken och sätter fast ett band folie. Jag måste ha sett så jävla dum ut.
Och sedan så satte jag mig ner igen och börjar bre min macka och då kommer dom jävlarna igen... Så jag säger åt mamma att klippa flera bitar och jag ut igen i pyjamas och sätter foliebitar i trädet, i buskarna, i staketet, ja överallt. Sedan så kommer folk förbi och skrattar lite och säger "é det fågelskrämmor?" Jag svarar surt "JA, dom jävla pippifåglarna vill inte försvinna". och sedan så gick jag in igen och försökte att äta min macka och ser i min fövåning att där är en hörna och i den hörnan ca en kvadratmerter så sitter ca 30 småfåglar (kanske gråsparvar eller är dom stora fåglar?) (några i buskarna) och äter mina fina gräsfrö. Jag lovar jag skrek "Jävla pippifåglar försvinn, JÄVLA SAKER!" Jag ut en tredje gång och sätter ut folie och sedan går jag in och ser att dom flyger tillbaka och äter mina fina gräsfrö.
Så jag sket i dom.... Dom försvann inte så jag åt min frukost och jag gick och gjorde mig i ordining och ser att dom jävlarna är där fortfarande.....
Jag åket till dansen och kommer hem och dom jävlarna är där fortfarande....
Alltså dom JÄVLA PIPPIFÅGLARNA var och åt i min trädgård från 09.00 (jag vaknade då, dom kanske var där tidigare) till ca 16.00.
Visst under hela dagen så har jag gått ut i kläder och försökt att skrämma dom.
Men dom kommer bara tillbaka. Fan vad bra gräsfrö jag har! Eller vi har.
Så vi måste nog köpa lite med gräsfrö, för att nu är där inga kvar....
Och foliet var nog kanske inte en så bra ide....
Ha det bra och kom ihåg: nästa gång du ser en fågel hälsa den att låta mins fina gräsfrö vara....
Att vara Nina
Efter att ha fått skolfoto har jag kommit till självinsikt och ska börja träna. Känner mej ganska stolt över mej själv. Varit inne och kollat på olika träningsställen och så.
"Det må vara ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för Nina"
"Det må vara ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för Nina"
Är någon av oss redo för världen?
När jag och min mamma bråkar slutar det oftast med att jag skriker nåt i stilen med att om jag hade varit 18 år hade jag flyttat. Hon svarar att det hade jag aldrig klarat. Jag har alltid tänkta att när det väl kom till kritan skulle jag lära mej hur det är att leva själv, de normala hushållssysslorna.
För en stund sen skulle jag stryka vilket jag aldrig gör. Efter att sprungit runt och letat efter strykbrädan som var gömd bakom en dörr, skulle jag fälla upp den. Resulterade i att jag tappade hela och en skruv trillade av, men jag kan inte hitta var den ska vara. Jag fick upp strykbrädan till slut, så nu ligger skruven gömd i en låda på mitt rum och väntar på att mamma en dag skriker att det är något fel på strykbrädan och då säger jag mirakulöst att jag hittat en skruv för länge sen och visste inte var den tillhörde.
Problem ett var löst med strykbrädan, problem två: strykjärnet. Viste ni att det finns olika grader, man kan välja ånga osv. Själv gissade jag på nåt och jag strök, kläderna klarade sej och var strukna och jag är glad och stolt över mej själv.
Denna händelse får mej och tänka på om jag verkligen är redo för och flytta (om jag nu skulle göra det). Visst min drömtanke som antagligen inte kommer och hända är att när jag gått ut gymnasiet ska jag flytta. Då jag kommer och vara 18,5 och är om 1,5 år och jag har ju tid på att förbereda mej.
Jag kan inte tvätta, försökt en gång och jag hällde i medel lite här och där och sen när maskinen var klar var medlet fortfarande kvar. Städa kan jag inte, mitt rum är ett bevis på det. Jag kan laga två maträtter men det blir nog lite långtråkigt i längden. Jag vet inte hur man betalar räkningar eller sätta igång diskmaskinen.
Jag ser mej själv inte som bortskämd, för dom sakerna jag kan gör jag. T.ex. jag sätter in disk i diskmaskinen, lagar dom två maträtterna jag kan, gör ett försök till och städa när det ser för jävligt ut på rummet, går ut med hunden.
Men att jag är så dålig på de andra sakerna, vem ska jag skylla på det?? Mina föräldrar?? Visst, men jag gör mera hemma än andra. Så jag känner faktiskt att de flesta ungdomar är jävligt bortskämda och lata.
För en stund sen skulle jag stryka vilket jag aldrig gör. Efter att sprungit runt och letat efter strykbrädan som var gömd bakom en dörr, skulle jag fälla upp den. Resulterade i att jag tappade hela och en skruv trillade av, men jag kan inte hitta var den ska vara. Jag fick upp strykbrädan till slut, så nu ligger skruven gömd i en låda på mitt rum och väntar på att mamma en dag skriker att det är något fel på strykbrädan och då säger jag mirakulöst att jag hittat en skruv för länge sen och visste inte var den tillhörde.
Problem ett var löst med strykbrädan, problem två: strykjärnet. Viste ni att det finns olika grader, man kan välja ånga osv. Själv gissade jag på nåt och jag strök, kläderna klarade sej och var strukna och jag är glad och stolt över mej själv.
Denna händelse får mej och tänka på om jag verkligen är redo för och flytta (om jag nu skulle göra det). Visst min drömtanke som antagligen inte kommer och hända är att när jag gått ut gymnasiet ska jag flytta. Då jag kommer och vara 18,5 och är om 1,5 år och jag har ju tid på att förbereda mej.
Jag kan inte tvätta, försökt en gång och jag hällde i medel lite här och där och sen när maskinen var klar var medlet fortfarande kvar. Städa kan jag inte, mitt rum är ett bevis på det. Jag kan laga två maträtter men det blir nog lite långtråkigt i längden. Jag vet inte hur man betalar räkningar eller sätta igång diskmaskinen.
Jag ser mej själv inte som bortskämd, för dom sakerna jag kan gör jag. T.ex. jag sätter in disk i diskmaskinen, lagar dom två maträtterna jag kan, gör ett försök till och städa när det ser för jävligt ut på rummet, går ut med hunden.
Men att jag är så dålig på de andra sakerna, vem ska jag skylla på det?? Mina föräldrar?? Visst, men jag gör mera hemma än andra. Så jag känner faktiskt att de flesta ungdomar är jävligt bortskämda och lata.
